Whiplashskador har ökat dramatiskt under 80- och 90-talet medan andra personskador i trafiken rninskar.
Idag orsakar whiplash mer än tre gånger så många invaliditeter som för tjugo år sedan. Skadan uppstår i alla kollisionsriktningar, även om påkörning bakifrån är vanligast.
Det är nödvändigt att ski1ja på kollisioner som leder till nackbesvär på kort sikt och sådana som leder till kroniska besvär. De flesta som råkar ut för skadan blir besvärsfria inom några veckor.
Men ungefär en tiondel av alla whiplashskador som inträffar leder till invaliditet.

Krockvåldets betydelse för kort- och Iångvariga nackbesvär

De olyckor som leder till bestående nackbesvär sker generellt inte i högre hastigheter än de olyckor som orsakar snabbt övergående nackbesvär.
Däremot är accelerationskraften högre i de olyckor där symptomen blir kroniska. Det finns bilmodeller sorn skyddar bra mot kortvariga nackbesvär men betydligt sämre mot kroniska besvär.

För att illustrera skilInaden mellan hastighetens och accelerationskraftens betydelse, kan man använda sig av liknelsen att köra in i en bergvägg eller i höbalar i 50 km/tim.
Hastighetsförändringen blir densamma, från 50 km/tim till 0 km/tim men bergväggen ger betydligt kortare bromssträcka för bilen och därigenom högre accelerationskraft.

Dragkroken ökar krockvåldet

Accelerationen blir mer eller mindre aggressiv beroende på om krockträffen berör mjuka eller hårda delar av bilen.
Ett tydligt exempel på när accelerationskraften vid en krock blir mer aggressiv och skaderisken ökar är om man blir påkörd i en bil med dragkrok.

Dragkrokens fästanordning styvar upp bilens bakparti. Med dragkrok ökar risken för nackskador med dryga 20%. Eftersom dragkroken gör att bilens deformationszon försämras, överförs mer kraft till de åkande istället för att bilen förbrukar energin.
Om bilstolen dessutom inte mildrar accelerationen ökar risken för skada ännu mer.

Större risk i 90-tals bilar

Bilar tillverkade under tidigt 90-tal är farligare vad beträffar risken för whiplashskador än bilar från tidigt 80-tal.
Riskspannet är stort. I de farligaste bilarna är skaderisken mer än åtta gånger större än i de säkraste. Mycket talar för att skilInaden beror på stolskonstruktionen.

I slutet av 80-talet fick bilarna en "styvare" och starkare stolskonstruktion för att hålla förare och passagerare på plats vid kollisioner i högre hastigheter.
Detta verkar dock öka risken just för whiplashskador i lågfartskollisioner bakifrån.
Då fungerar de starkare bilstolarna nästan som katapulter genom att de överför krockvåldet till den åkande, som får ta stöten istäIlet. De ädre stolarna däremot deformeras och kollapsar lättare vid en sammanstötning, vilket gör att krockkrafterna fångas upp av stolen och inte överförs fullt ut till den åkande.

Detta innebär inte att man borde konstruera klenare stolar.
Däremot behövs en mer föjsam stolskonstruktion, som delvis ger efter i kollisionsögonblicket. Utmaningen for bilbranschen är att konstruera en stol där höga accelerationskrafter inte överförs till passagerarna, men som för den skull inte kollapsar.
Volvo S80:s nya stol är ett exempel på det.

Kvinnor särskilt utsatta

Kvinnor löper mer än dubbelt så stor risk som män att drabbas av whiplashskador som leder till kroniska besvär. Förklaringen kan vara anatomiska skillnader mellan könen; kvinnor har bla mindre muskelmassa/ligament. Påkörning bakifrån sker i förhållandevis låga hastigheter, vilket gör att nackens motsståndskraft spelar roll för att minska "pisksnärtrörelsen".
Om kvinnor inte kan minska "pisksnärten" lika mycket med egen muskelkraft så är deras tröskelvärden för när en whiplashska kan uppstå, troligen lägre än männens. Detta kan vara en förklaring varför skaderisken för kvinnor är så pass mycket högre.

Maria Kraftt
Folksam Forskning