FAAQ

--Skratt är inte förbjudet, men detta är en allvarlig lek. Dessutom, jag vränger orden rätt.

Så vad går det hela ut på? Vad menar du med nörd?

--Det handlar inte om tonåriga hackers som ägnar sin mesta tid åt datorer. Snarare om makthavare, tongivande teknokrater, "visionärer" m. fl. som inspirerar oss att ononera.

Det finns ingen ände på tramset. "Ononera"? Vad tusan är det nu då??

--Vill du ha ett svar, eller bara ge uttryck för din indignation? I det senare fallet sparar jag min energi genom att tiga. Och låter dig gå på gym, där du lämpligen får ut din ilska med hjälp av fria vikter.

Okej, okej, ta det lugnt. Jag vill faktiskt veta vad du menar.

--Nå, vad säger katten?

Förlåt??

--Vad säger katten?

Öh... mjau?

--Just det! Det var väl inte så svårt. Vad säger hunden?

Förstår inte vad det har med saken att göra, men... voff.

--Vad säger lammet?

Ciccolina? Bäää?

--Vad säger datorn?

Den säger väl inget.

--Jodå, den kan två ord.

Jaha, etta-nolla kanske. On-off?

--Mitt i prick. Och vad säger slutligen datorägaren som nyss skaffat en Nokia Communicator och som t.o.m. tar den med på toaletten?

Jag förstår nog vart du vill komma. Du vill att jag ska säga on-on.

--On-on är rätt svar. Medan själva datorn säger on-off säger dator- eller mobilägaren numera on-on. Han har tappat förståelsen för det fina med att vara off-line. Han har blivit en ononist.

Du är ful i mun.

--Om det vore så väl. Tyvärr är det mycket värre än så. Ononism handlar inte om snusk utan om att rejält blanda bort korten för sig själv. Eller att få dom bortblandade av andra.

Vilka då?

-- Nördarna, förstås. Det är nördarna som försöker inbilla oss att 1) framtiden är här [Ska det vara goda nyheter? Vart tog då nuet vägen?], att 2) telekom är framtiden [Hur kan teknologi vara lika med en tidsposition?], att 3) kommunikation är lika med telekommunikation, och att 4) det är en mänsklig rättighet att vara uppkopplad tjugofyra timmar om dygnet.

Är det inte det då?

--Absolut inte. Snarare en folksjukdom, en världsomfattande epidemi, ett fall för WHO.

Nu får du ändå ge dig! Jag fattar inte varför du är så kritisk till nallen. Den är ju så praktisk.

--Om du verkligen vore praktisk skulle du inse att telekom bara är en kommunikationsform, och långt ifrån den viktigaste. Och att alla "praktiska" tingestar vi omger oss med gör oss sjuka.

Syftar du på mikrovågsstrålningen?

--Bland annat. Nallen gör oss sjuk i huvudet och orsakar grav minnesförlust. Notera alla mobiltelefonägare som säger "Jag kan bara INTE FÖRSTÅ hur jag klarade mig utan nallen". Men det kunde han, och det för bara något år sedan. Han har redan glömt hur det var. Denna fras ("Jag kan bara inte förstå...") är ett varningstecken, en indikation på att man börjar bli en tung ononist.

Okej, jag kan väl erkänna att nallen emellanåt används något hänsynslöst och utan verkliga behov.

--Jag skulle säga att nallen faktiskt används hänsynsfullt ibland, och att det ibland finns verkliga behov för den. Men frågan om behov kommer sällan in i resonemanget. Inte heller frågan om beslut.

Hur menar du?

--Om det i dag finns ett beslut i mobiltelefonfrågan handlar den om att INTE skaffa nalle. Man frågar sig inte om man behöver den: alla har ju en snart. Att skaffa nalle är självklart och går på ren automatik. (Make yourself herd!) Det är den som INTE har nalle som är konstig och udda. Udda nog att ha tagit ett beslut...

Jo, de flesta har numera mobiltelefon. Men de tycker väl att de har behov av den. Vem är du att ifrågasätta deras behov?

Jag skulle inte säga något om det handlade om några tusen personer. Men när snart alla rum och lokaler, i det ständiga onlineumgängets namn, förvandlas till telefonkiosker och telekommunikationscentraler får man allt se frågan med kritiska ögon. Den som har ett behov vet om det, den som "tycker sig ha det" har det inte. Den senare vill bara leka och ha kul. Vårt kära paradigmskifte har i själva verket handlat om att gå från ett vuxensamhälle till ett leksamhälle. Leksaksindustrin (Ericsson, Nokia, m.fl.) har, hur säger man, exploderat. BOOM, BOOM! "Behov och ickebehov? Det går på ett ut! Bara vi får vår dagliga dos av infantiliserande teknik (IT)."

Så du vill bromsa IT? Ja, lycka till!

--Tro inte att detta görs med någon elakhet. Vi älskar mänskligheten. Men, ingen rök utan eld, och ingen kärlek utan aga (sorry, det fungerar inte åt andra hållet). En förälder som låter sitt barn få allt den pekar på skämmer bara bort det. Än värre blir det när de vuxna börjar kräva ögonblicklig behovstillfredställelse. Och när de av nördarna, ja, av själva staten, inspireras till ett sådant infantilt beteende.
   5-åringen: "Jag vill ha det nu mamma, NU! Inte vänta!!
   50-åringen: "Nej! Inte gå tio meter till en telefonkiosk. För jobbigt! Jag vill har telefonkiosken här, I FICKAN!!"
   När den förhärskande inspirationen säger "Bli mobil. Skaffa dig nalle också." svarar Nördbroms: "Bli mobil i stället för att köpa mobil. Läs Karin Boyes I rörelse. Känner du igen dig i dikten? Att haka upp sig på telekommunikation är ett sätt att stelna till, alltså mobilitetens raka motsats. Försök förstå det fina med att vara offline. Off-line med Telia är on-line med t.ex. Ofelia."
   Så vi tänker på folkhälsan, inte minst det mentala och etiska hälsotillståndet. Det är synd om ononisterna. Nördarna däremot...

Suck, jag vet inte vad jag ska säga. Du har verkligen fått saken bakvänt.

--Spegelbilden är nyttig. Du vill väl upptäcka om du har en jättestor finne på näsan, innan du går på fest? Nördbroms pekar på en kollektiv finne som ingen vill titta på. Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som nördigast i landet är...

Okej, okej. Vi kommer inte vidare.... Låt oss för ett ögonblick anta, rent hypotetiskt förstås, att du har rätt. Hur blev det då så här?

--Kulturer, precis som individer, blir förälskade. Och förälskelse innebär till viss del förmörkelse. Man VILL inte tänka klart och nyktert, man VILL INTE att den älskade ska vara annat än perfekt, underbar, det bästa som hänt en. Det handlar om berusning.

Men är inte rus en skön och rätt positiv sak? Dessutom helt privat?

--Jag kan försvara rus, men inte kollektiv teknofylla.

"Livet är en fest
Nallen värmer bäst"

Den romantiska förälskelsens rus drabbar bara två individer (möjligen bara en). Men när politiker och makthavare blir pubertalt förälskade drabbar detta hela samhället, alla medborgare.

Kan du ge ett exempel på en kollektiv förälskelse?

--IT,förstås.
   Jag skulle lätt kunna prestera flera kilo bevismaterial för att musikundervisning gör elever intelligentare i skolan. Det skulle vara svårt att hitta ens hälften så mycket material som visar att daturundervisning (eller datorstödd undervisning) har denna positiva effekt. Icke desto mindre är de svenska skolorna fulla med datorer, inte pianon. Det finns inte längre datorrum, alla rum har blivit datorrum. Miljoner har lagts ner på att koppla upp skolorna. Här krävdes det minsann inga bevis, inga vetenskapliga undersökningar. Man TRODDE på datorernas saliggörande verkningar, man HOPPADES att de skulle lösa alla våra problem, man ÄLSKADE de blanka maskinerna. Tro, hopp och kärlek i IT-åldern? Så här låter digitalfundamentalistens credo:"Bara vi kan kommunicera [= telekommunicera] snabbare och smidigare blir världen en bättre plats att leva på." Detta är informationsteologi, datorunderstödd vidskepelse.

Men IT är inte längre en het potatis.

--Förälskelsen har övergått i förlovning, vilket är ännu värre. Vissa trender har förvisso svalnat. Förra året skulle alla salivera över bredband, nu har den upphetsningen lagt sig. Men IT ligger som ett digitalt lågtryck över landet och den mest epidemiska trenden, mobiltelefonin, växer som cancer. Förälskelse? Nej, tonårshysteri över åldersgränserna. Inte nog med att nallar är praktiska och "coola", de är också viktiga för landets ekonomi. Sverige tycks stå och falla med mobiltelefontillverkning. Hur var det farfar sa? "Lägg inte alla ägg i samma korg." Men vem vill lyssna på bondförnuft i detta maniska, förlåt, visionära, tidevarv?

Det är himla tur att vi har visionärerna. Tänk om vi bara hade glädjedödare, som dig?

-- Som du. Risken är liten. Och visionen tycks till stor del handla om barnsliga övningar i simultankapacitet. Surfa OCH telefonera. Äta OCH surfa. Prata OCH telefonera. Surfa trådlöst i TV-soffan (sitter du riktigt bekvämt?). Prata två samtidigt. Prata och surfa dubbelt så snabbt utan att det blir upptaget. Walkie-talkie, Barbie?

Är det inte bra att vara ungdomlig då?

--Du blandar ihop ungdomlighet med infantilitet. Det förra handlar om att kunna leka, oavsett ålder. Det senare handlar om att inte kunna agera vuxet, trots mogen ålder. Att inte kunna säga nej, inte kunna avstå från vuxenleksaker. Den största delen av 1900-talets uppfinningar har varit vuxenleksaker. Fast det skulle man förstås aldrig erkänna. Liberace, en charmigt infantil herre (enstaka exemplar är ofta charmiga) skrev en självbiografi med titeln "The difference between the men and the boys is the price of their toys". Det finns andra, mycket viktigare, skillnader.

Så Nördbroms står för de "vuxna" i samhället?? Jag tror jag ska be att få återgå till min nappflaska...

--Det behövs inget citationstecken kring vuxen. Som sagt, vår modell är ungdomlig utan att vara infantil.

[Tack till W****r S*******n för inspiration.]