Om Nörden

Vi tror inte på någon "ärkenörd". Ingen individ kan anklagas för att ha hittat på digitalfundamentalismen. Det gäller främst att ställa idéer, ej människor, mot väggen. Om vi ska spekulera i hur digitalfundamentalismen egentligen uppstått hamnar vi i djupa, ohjälpligt subjektiva vatten.

För att göra en lång historia kort, jag tror att "kosmiska" (i brist på bättre ord) influenser inspirerar mänskligheten att röra sig i en viss riktning vid en viss tid. 1200-talet och 1400-hundratalet är inte bara tidspositioner (alltså kvantiteter), utan också specifika kvalitéer.

På slutet av 1900-talet var det tydligen dags för IT-vindar och digitalorkaner att blåsa hårt. Dessa vindar kan vi inte stoppa. Däremot kan vi välja om vi ska gå med eller mot vinden, eller helt strunta i frågan (vilket i praktiken blir med vinden). Det svårare är förstås att gå mot vinden. Vår tidsanda, som söker det lätta snarare än det rätta, visar färg genom att kalla den som går med vinden för "visionär", "guru", m. m. Smittar du andra med AIDS är du kriminell. Sprider du ononismittan kan du bli idol och miljonär. Ack ja, det är svårt med enkelmoral.

Att bakåtsträva är förstås inte populärt i en tid som älskar strömlinjeformad fast forward-rörelse. Att sträva är ibland illa nog. Nej, surfa ska det va'. Vi har lärt oss att hata friktion och broms (annat än i bilar). Alltså betraktas kritiker som glädjedödare och hädare. Är det fundamentalism så är det.

Vår tids visionär bör möjligen heta visionörd. Han vänder kappan efter vinden, springer allt vad han orkar, medan han ropar: "Följ mig! Häråt ligger framtiden!" Jodå, han indikerar åtminstone vindriktningen. Borde kunna få jobb som vindflöjel. Men tiden är ingen vind; framtiden ligger åt alla väderstreck. Om det vore annorlunda skulle den som tittade i backspegeln stämplas som bakåtsträvare. Och så illa är det ändå inte.

Det finns alltså ingen huvudansvarig i fallet digitalfundamentalismen. Vi söker inte efter syndabockar. Men det finns frivilliga smittobärare -- medlöpare, medrusare, medsurfare som gärna skrämmer gemene man att ställa sig i ledet. Detta görs med trubigga slogans som "Missa inte tåget!" och "Framtiden är här!" Den senare frasen har vi lärt oss att bli glada inför, vilket är helt absurt. Om framtiden är här finns det inget nu. Detta är knappast en god nyhet. Dessutom, om framtiden är här är den också given. Då kan vi sluta diskutera hur framtiden ska bli, hur vi vill ha den. Den är ju redan på ett visst sätt. Klappat och klart, skaffa bredband!

Framtidsfabrikanterna (det finns många sådana, alla heter inte Framfab. Och förresten, hör inte fabriker hemma i industrisamhället?) vill pracka på oss SIN version av framtiden, och de inspirerar oss gärna att tro att deras modell är den ENDA MÖJLIGA framtiden. Fatalismen har blivit digital.

Vi vill nu peka på några frivilliga smittobärare som borde betraktas med mer reservation än entusiasm. En del av dem har fallit i onåd den senaste tiden. Det betyder inte att deras teser har ifrågasatts med någon grundlighet. Det kan vara dags att göra detta nu.

Gå till NÖRDGALLERIET